Näringsintag och utsläpp av växthusgaser från svenska matvanor ur ett epidemiologiskt perspektiv

Abstract

Studierna i denna avhandling undersöker: 1) Hur väl en enkät med frågor om matvanor skattar utsläpp av växthusgaser (klimatgaser) från mat jämfört med en referensmetod (delstudie I). 2) Om näringsintag och följsamhet till näringsrekommendationer skiljer sig mellan personer med höga respektive låga utsläpp av växthusgaser från maten (delstudie II).

Inom epidemiologisk forskning används ofta enkäter för att mäta matvanor. För att kunna studera hur matvanor med olika utsläpp av växthusgaser från maten är kopplade till hälsa och sjukdom i framtida studier är det viktigt att använda pålitliga mätmetoder. Avhandlingens första delstudie utvärderar hur väl frekvensfrågeformuläret Meal-Q skattar mängden växthusgasutsläpp från mat. Studien använder data från VALMA-studien där deltagarna fyllde i Meal-Q två gånger med tre veckors mellanrum och förde matdagbok under en vecka. Alla livsmedel i Meal-Q och dagboken kopplades till data över växthusgasutsläpp från livscykelanalyser. Därefter kunde växthusgasutsläpp för varje deltagare skattas utifrån vilka livsmedel de ätit, hur ofta de ätit olika livsmedel och hur stora portioner de ätit. Meal-Q utvärderades med avseende på validitet och reproducerbarhet. Validiteten utvärderades genom att data från första skattningen med Meal-Q jämfördes med data från matdagboken. Reproducerbarheten utvärderades genom att data från första och andra skattningen med Meal-Q jämfördes.

Validiteten och reproducerbarheten för Meal-Q var hög. Skattningen av utsläpp av växthusgaser från maten var högre för dagboken jämfört med Meal-Q, vilken beror på att dagboken fångar hela kosten, och därmed större andel av växthusgasutsläppet, jämfört med Meal-Q, som fångar en stor del av deltagarnas matvanor, men inte hela kosten. Trots att Meal-Q underskattar utsläppen av växthusgaser från maten gav Meal-Q en god rankning av deltagarna utifrån utsläppen, jämfört med dagboken. Slutsatsen är att Meal-Q kan skatta växthusgasutsläpp från maten på ett tillfredsställande sätt och att enkäten är lämpligt att användas i framtida epidemiologiska studier där deltagare ska rangordnas utifrån mängden växthusgasutsläpp från maten. Livsmedel ger upphov till olika höga växthusgasutsläpp och det är stor variation i utsläpp, även för livsmedel som har liknande näringsinnehåll. Nötkött och mejeriprodukter leder generellt till höga utsläpp av växthusgaser samtidigt som de innehåller många viktiga näringsämnen som behöver ersättas om intaget av nötkött och mejeriprodukter minskas. Men alla klimatsmarta livsmedel är inte näringsrika och alla näringsrika livsmedel är inte klimatsmarta.

Avhandlingens andra delstudie undersöker näringsintag och följsamhet till näringsrekommendationer för svenskar med höga respektive låga växthusgasutsläpp från maten. Studien använder data från den senaste svenska nationella matvaneundersökningen, Riksmaten vuxna 2010-11, där deltagarna förde matdagbok under fyra dagar. På liknande sätt som i den första studien kopplades alla livsmedel i dagboken till data över växthusgasutsläpp från livscykelanalyser och utsläpp av växthusgaser för varje deltagare skattades. Studien visar att växthusgasutsläpp från matvanor var 1.5 ton koldioxidekvivalenter (CO2e) per år för kvinnor och 2.0 ton CO2e per år för män, men att det fanns en stor variation i mängden utsläpp. Utsläppen varierade mellan 0.2-4.3 ton CO2e för kvinnor och mellan 0.7- 6.1 ton CO2e för män. Deltagarna äter olika stora portioner på grund av kroppsstorlek och energiförbrukning och studiens syfte var inte att jämföra växthusgasutsläpp mellan deltagare som äter stora respektive små portioner. För att studera kvaliteten av deltagarnas matintag (olika livsmedel) istället för kvantiteten (olika portionsstorlekar) energijusterades utsläppen av växthusgaser. När växthusgasutsläppen justerades för energiintaget minskade skillnaden mellan kvinnor och män och utsläppen från maten var 6% lägre för kvinnor jämfört med män. Deltagarna delades sedan in i fyra grupper utifrån energijusterade växthusgasutsläpp. Det var överlag små skillnader i näringsintag mellan den lägsta och högsta utsläppsgruppen. De största skillnaderna gällde intaget av protein och kolhydrater. Gruppen med högst utsläpp fick stor andel av sin energi från protein jämfört med lägsta gruppen, medan den lägsta gruppen fick mer energi från kolhydrater och tillsatt (raffinerat) socker jämfört med högsta gruppen. Den lägsta gruppen hade även högre intag av fibrer och fullkorn jämfört med högsta utsläppsgruppen. Trots att gruppen med lägst utsläpp av växthusgaser från maten åt mer sockerrika produkter så var deras näringsintag överlag lika bra eller bättre jämfört med de som hade högst utsläpp av växthusgaser.

För att nå det globala klimatavtalet behöver utsläppen av växthusgaser minska dramatiskt. Denna avhandling visar att det finns stor variation i utsläpp av växthusgaser från svenska matvanor och att det är möjligt att ha matvanor med låga utsläpp av växthusgaser och samtidigt ha hög följsamhet till näringsrekommendationerna. Ett naturligt nästa steg är att studera matvanorna hos deltagarna vars matvanor uppnådde näringsrekommendationerna, men samtidigt hade låga utsläpp. Vilka livsmedel är det som bidrar med de olika näringsämnena och i hur mycket äter deltagarna av olika livsmedel? Det är även önskvärt att framtida forskning testar och utvärderar olika sätt att äta hälsosamt och klimatsmart exempelvis inom offentliga måltider.