Utveckling av instrument och bedömning av sjuksköterskestudenters kunskaper och färdigheter att genomföra venös provtagning och insättning av perifer venkateter

Abstract

Det finns ett uppenbart behov av att hitta objektiva bedömningsunderlag för sjuksköterskestudenters kunskaper efter genomgångna kliniska kurser. Genom att utveckla och validera instrument som kan användas i utbildningen ges också möjlighet att både stimulera studentens lärande och på ett objektivt och för studenten säkert sätt bedöma läranderesultat. Det övergripande syftet med denna studie var att utveckla och kliniskt pröva två bedömningsinstrument för två kliniska läromoment.

Studie I beskriver instrumentutveckling för bedömning av kunskaper, färdigheter och förhållningsätt vid momenten venös provtagning och insättning av perifer venkateter inom klinisk sjuksköterskeutbildning. Instrumenten utvecklades enligt följande steg: framtagning av bedömningspunkter, reducering och testning av bedömningspunkter. ”Inter-rater reliabilitet” bedömdes med tolv lärare som i par och oberoende av varandra, använde instrumenten för att bedöma 50 sjuksköterskestudenter. De slutgiltiga två bedömningsinstrumenten innehåller delarna förberedelser, kommunikation, identitetskontroll, information och undervisning, miljö, hygien, genomförandet och dokumentation. Venös provtagning innefattade 31 bedömningspunkter och insättning av perifer venkateter 33 bedömningspunkter.

I Studie II bedöms 209 sjuksköterskestudenters kunskaper och färdigheter vid utförande av venös provtagning och insättning av perifer venkateter. Vidare undersöktes eventuella samband mellan studenters nivå av kunskaper, färdigheter och förhållningssätt och självträning, tilltro till egen förmåga och demografisk data. Efter inledande lärarledd undervisning och praktisk träning och med möjlighet till självträning under studenternas verksamhetsförlagda utbildning (nio veckor) bedömdes studenterna i slutet av kursen med instrumenten för venös provtagning och insättning av perifer venkateter. Mer än 80 procent av studenterna genomförde 71 (venös provtagning) respektive 81 procent (insättning av perifer venkateter) av bedömningspunkterna på ett korrekt sätt. Det fanns ett positivt signifikant samband mellan uppnådda resultat och antalet träningstillfällen i den grupp studenter som registrerat träningstillfällen. Sambandet mellan uppnådda resultat och ”Self-Efficacy” var svagt. Inga skillnader kunde ses mellan olika demografiska egenskaper och uppnådda resultat. Sammanfattningsvis kan konstateras att båda instrumenten som utgår från teori och empiri kan fungera som bedömningsunderlag av studenters kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Instrumenten har också potential att kunna användas för betygssättning vid examination. Strukturen i instrumenten och bedömningsmodellen kan med fördel appliceras på andra vanligt förekommande praktiska moment inom all form av vård.