Abstract
Tendons have different degrees of elasticity, stiffness, so that energy can be stored and released. In the Achilles tendon (AT) an extension of 5 % has been measured at maximum isometric muscle work. Stiffness in AT is positively correlated with muscle strength in the triceps surae and stiffness in AT is adapted to the needs of movement. Different training programes seems to affect stiffness of the AT. Cycling and running are characterized by different muscle work and this study investigated if this leads to differences in the triceps suraes properties. Five cyclists and five runners were tested in a dynamometer for stiffness in AT and strength in the triceps surae. The runners had significantly higher stiffness and isometric strength. Ratio concentric/eccentric strength was not significantly different between the groups. Differences between groups seems to be a result of different load levels of the respective activity. A certain muscular exercise specificity could be imagined as the difference between isometric and concentric strength was 5 % lower for the runners, and 17 % higher for cyclists. The rationale for the study was that individuals with high oxygen uptake trianed trough other sports than running don’t have adequately prepared AT for the load of running, and thus may be subject to higher risk of overuse injury in AT when running.
Abstract
Senor har olika grad av elasticitet, stiffness, vilket gör att energi kan lagras och frigöras. Hos hälsenan (AT) har en förlängning på 5 % uppmäts vid maximalt isometriskt muskelarbete. Stiffness i AT är positivt korrelerat med muskelstyrka i triceps surae och stiffness i AT anpassas efter vilka rörelsebehov som finns. Olika träningsupplägg har visats kunna påverka stiffness i AT. Cykling och löpning karaktäriseras av olika muskelarbeten och den här studien undersökte om det leder till skillnader i triceps suraes egenskaper. Fem cyklister och fem löpare testades i dynamometer för stiffness i AT samt styrka i triceps surae. Löparna hade signifikant högre stiffness och isometrisk styrka. Ratio koncentrisk/excentrisk styrka skiljde sig inte signifikant mellan grupperna. Skillnaderna mellan grupperna verkar vara en följd av olika belastningsgrad vid respektive aktivitet. En viss muskulär träningsspecificitet kunde anas då differensen mellan isometrisk och koncentrisk styrka var 5 % lägre för löparna och 17 % högre för cyklisterna. Resonemanget för studien var att individer som tränar upp syreupptagningsförmågan genom andra idrotter än löpning, inte har adekvat förberedda AT för löpningens belastning och därmed kan omfattas av högre risk för överbelastningsskador i AT vid löpning.
