Abstract
Abstract. Today there is no Swedish text for reading aloud that is specifically
designed for the assessment and documentation of voice and speech. The
present study validates a new reading passage, “The Trapeze Artist”,
designed for this purpose. The participants were 43 speakers with motor
speech disorders (33-87 years), divided into two groups: mild - moderate and
moderate -severe motor speech disorder and 10 matched healthy control
subjects (42-82 years). The participants recordings were analyzed and
compared for the variables: phrase length, articulation rate, reading errors
and pauses. The longest sentence in “The Trapeze Artist” was analyzed for
localizations of inhalations, and the number of reading errors in this text and
in a standard text “A Severe Case” was compared. There were differences
regarding all variables between speakers with moderate-severe motor speech
disorder and other speakers. For the variable reading errors there were
significant differences between all groups. The speakers with motor speech
disorders made inhalations at more places when reading the longest
sentence, and speakers with mild - moderate motor speech disorder made
more reading errors in “The Trapeze Artist“ compared to “a Severe Case”.
The conclusion is that ”The Trapeze Artist” has good validity. The text may
be useful in identifying speakers with a moderate-severe motor speech
disorder and the text is more challenging with regards to articulatory
complexity compared to “A Severe Case"
Abstract
Sammanfattning. Vid bedömning och dokumentation av röst och tal används
i nuläget ingen högläsningstext specifikt konstruerad för detta ändamål.
Föreliggande studie validerar en ny högläsningstext, ”Trapetskonstnären”,
framtagen för att ge underlag för bedömning av olika aspekter av röst- och
talfunktion. Deltagarna var 43 talare med neuromotorisk talstörning (33-87
år) uppdelade i två grupper: lätt-måttlig och måttlig-grav neuromotorisk
talstörning, samt 10 matchade friska kontrollpersoner (42-82 år).
Deltagarnas högläsning analyserades och jämfördes utifrån variablerna:
fraslängd, artikulationstempo, felläsningar och pauser. Lokalisation av
inandningar analyserades i ”Trapetskonstnärens” längsta mening, liksom
jämförelser av antal felläsningar mellan ”Trapetskonstnären” och
standardtexten ”Ett svårt fall”. Det förelåg skillnader avseende samtliga
variabler mellan talarna med måttlig-grav neuromotorisk talstörning och
övriga talare. Variabeln felläsningar skiljde sig signifikant mellan samtliga
grupper. Talarna med neuromotorisk talstörning gjorde inandning på fler
ställen vid läsning av den längsta meningen. Talarna med lätt-måttlig
neuromotorisk talstörning gjorde fler felläsningar i ”Trapetskonstnären”
jämfört med ”Ett svårt fall”. Slutsatsen är att ”Trapetskonstnären” har god
validitet, är mer utmanande vad gäller artikulatorisk komplexitet jämfört
med ”Ett svårt fall” och kan användas som underlag för att bedömning av
tal.
