Abstract
ABSTRACT
Background:
Pregnant women with narrow pelvic need to undergo pelvimetry to chart the
size of their birth canal before delivery. The measurement can be made with different
technologies, such as X-ray, CT-scan, MRI and ultrasound. X-ray and CT can result in
different radiation doses to the fetus. New modalities provide basis for the optimization of
radiation dose and creates opportunities for higher measurement accuracy.
Objective:
The study aimed to compare the radiation dose to the fetus (uterus) between two diagnostic
techniques: X-ray and computed tomography, therein scan-views-, cross-sectional and spiral
method.
Method:
The study was an experimental phantom study. Thermoluminescent
dosimeters (TLDs) and an anthropomorphic phantom were used for dose measurements to the
fetus (uterus). One and two liter bags with natriumchlorid was used to simulate the last month
of pregnancy and placed on top of the phantoms abdomen. Results: Mean absorbed dose to
the fetus (uterus) were measured: with X-ray to 0.16 mGy and with the various CT methods,
scan-view-, cross-sectional and spiral method to 0.17 mGy, 0.21 mGy and 0.75 mGy.
Conclusion and clinical implications:
Although the absorbed dose to fetus is higher in spiral
method, CT pelvimetry compared to X-ray and other CT methods, it demonstrated an
acceptable low dose level. Spiral method can be performed with high accuracy, in particular
as adjustments can be made with image reconstructions. Furthermore, this method seems easy
to learn and maintain. In conclusion, spiral method CT pelvimetry might be beneficial for the
patient and radiographers as well.
Abstract
SAMMANFATTNING
Bakgrund:
Gravida kvinnor med trångt bäcken behöver ibland genomgå pelvimetri inför
förlossningen för att kartlägga förlossningskanalens storlek. Undersökningen kan göras med
olika tekniker: slätröntgen, datortomografi (DT), magnetkamera och ultraljud. Vid slätröntgen
och DT används joniserande strålning, dock nya modaliteter ger förutsättningar för
optimering av stråldoser och för ökad mätnoggrannhet.
Syfte:
Studiens syfte var att jämföra
stråldosen till fostret mellan två diagnostiska tekniker – konventionell röntgen och
datortomografi, däri topogram-, tvärsnitts- och spiralmetoden. Metod: Studien var en
experimentell fantomstudie. Thermoluminescentdosimetrar (TLD) och ett antropomorfisk
fantom användes för dosmätningar till fostret (uterus) vid båda tekniker. Två- och en
literspåsar med natriumklorid användes för att simulera sista månaden av graviditeten och
placerades ovanpå fantomets buk.
Resultat:
Med konventionell röntgenteknik uppmättes
medelabsorberad dos till fostret (uterus) till 0,16 mGy och med de olika DT- metoderna,
topogram-, tvärsnitts- och spiralmetoden till 0,17 mGy, 0,21 mGy respektive 0,75 mGy.
Slutsats och kliniska implikationer: Även om den absorberade dosen till fostret är högre
med DT spiral metoden jämfört med konventionell röntgen och de andra DT metoderna, hålls
dosen fortfarande på en acceptabel låg nivå. Spiralmetoden kan utföras med stor noggrannhet,
i synnerhet som justeringar kan göras med bildrekonstruktioner. Dessutom verkar denna
metod vara enkel att lära och upprätthålla. Sammantaget kan DT pelvimetri med
spiralmetoden vara av fördel både för patienten och för röntgensjuksköterskan.
